|
Senegalesisk
sufism debatteras
Cheikh
Amadou Bamba Kulturdag -
Lörd 24
sept
foto:@
artisterna & Kinti
productions
Hos
ABF i Huddinge
(Kommunalvägen 26)
lördagen den 24 september,
arrangerar svenska mourider med
rötter i Senegal
och Gambia en
heldagskonferens för att ge
intresserade en chans att
förstå mer om islam
och den sufiska mouridismen.
Två etablerade forskare -
Jan Hjärpe och Eva
Evers Rosander - ska
tillsammans med representanter
för svenska muslimska
organisationer ge sin syn
på mouriderna under
konferensen. Hedersgäster
är serigne Mam Mor Mbacke
och Senegals ambassadör
i Sverige Henry Turpin.
Under kulturdagen lär det
också bli en hel del
sufistisk zikhrullah och
khassayidsång, där
medlemmarna i Dahira
Mouridoullah Touba Sweden
deltar. Artister som Mamadou
Sene (Krokodilfiolen) och
Modou Fall
(Bëggë Fallou) är
medlemmar i
Dahiran.
Läs
mer om programmet och om de
svenska mouriderna på
följande
adress:
http://www.mourid.se.
För
er som är intresserade
följer här också
en lite längre text om
mouridismens grundare, Amadou
Bamba och hans
lärljungar fram till
nutid.
Den
milde
motståndsmannen
Förvisad,
återvänd och
helgonförklarad
I
slutet av 1800-talet kämpade
fransmännen hårt
för att hålla kvar
Västafrika i ett kolonialt
järngrepp. Senegal
var en av de platser där
motståndet var starkt och
utbrett. En av kritikerna, idag
mer eller mindre
helgonförklarad för
både sin islamiska tro och
sin pacifistiska men klart
uttalade kritik av
kolonialisterna, var en sufier
och mycket respekterad andlig
ledare som hette Amadou
Bamba.
Bilden
här ovanför är den
enda som finns bevarad av Amadou
Bamba. Den kopieras i
oräkneliga former och de
flesta senegaleser är
väl bekanta med den. Klicka
på fotot för att se
det i större
format!
Amadou
Bamba föddes i en etablerad
tuculeurfamilj i Mbacké
Baol i norra Senegal omkring
1850. Hans pappa, Mame Mor
Anta Sally Mbacké var
skriftlärd, hade en vida
berömd koranskola i
Porokhane och tillhörde en
sufiorden som kallas Quadiriyya.
Och Bambas tålmodiga mamma,
Mame Diarra Busso, är
idag en ikon och idealbild
för senegalesiska kvinnor.
Religiösa sällskap
bär hennes namn. Många
mourider döper sina flickor
efter henne. Och varje år
vallfärdar tusentals kvinnor
till hennes grav för att be
om hjälp och
stöd.
Amadou
Bambas familj var nära
knuten till fransmännens
starkaste motståndare,
bland andra wolofkungen Lat
Dior Diop i Baol, men
själv bar Bamba aldrig
vapen. Efter att ha studerat
teologi började han
istället undervisa i islam
och predikade den fredliga
vägen. Han fick allt fler
elever - många efter
sufiskt mönster, vilket
innebar att de gav ett
trohetslöfte, så
kallat jëbbëlu,
till sin lärare. Högt
uppsatta personer kom till honom
och ville konvertera.
För
att göra en lång
historia kort så blev
Amadou Bamba med tiden otroligt
populär i Senegal.
Specialintresserade kan hitta
mängder av information om
Amadou Bamba på Internet,
längst ner i artikeln ger vi
några länkar.
Förvisades
och hölls i
husarrest
Fransmännen
började bli rädda
för att det ökande
intresset för islam skulle
föra med sig slutet på
deras välde i
Västafrika. 1895 kallade de
ett 80-tal skriftlärda till
ett möte i Senegals
dåvarande huvudstad
Saint Louis och bad dem
att avstå från vad de
kallade islamisk propaganda.
Amadou Bamba vägrade skriva
på den överenskommelse
som presenterades. Istället
föll han på knä
och bad. Han greps och
dömdes för att ha
stört lag och ordning. I
domen stod att det inte kunde
bevisas att Bamba förberett
heligt krig, men att hans
attityd, åsikter och
priniciper på alla
sätt var
suspekta.
"IL
RESSORT CLAIREMENT DU RAPPORT QUE
L'ON N'A PAS PU RELEVER CONTRE
AHMADOU BAMBA AUCUN FAIT DE
PREDICATION DE GUERRE SAINTE MAIS
SON ATTITUDE, SES AGISSEMENTS, ET
SURTOUT CEUX DE SES PRINCIPAUX
ELEVES SONT EN TOUS POINTS
SUSPECTS"
Fransmännen
ville bli av med Bamba, men de
vågade inte avrätta
honom. Istället deporterades
han till Gabon, där
kolonialisterna hoppades att han
skulle dö av den tropiska
hettan och umbärandena, som
andra upproriska fångar
fransmännen deporterat dit
från sina kolonier.
Men
Amadou Bamba dog inte.
Istället fortsatte han leva
sitt enkla, helgonlika liv och
ägnade sig ännu
intensivare åt att studera
koranen och åt att skriva
poem efter poem till Allahs
ära. Dessa poem, eller
khassayider som de kallas
i Senegal, har senare samlats i
ett stort bibliotek, tonsatts och
fått stor betydelse inom
mouridismen. Poemen sjungs
på bönemöten, ges
ut på cd och i små
skrifter - och många
anhängare kan texterna
utantill. Det finns ingen som vet
exakt hur mycket text Bamba
producerade, men nära ett
halvt ton böcker sägs
vara skrivna av honom själv.
Och mest kända är
kanske poemen Mathlabou
chifay, Wird
mourid, Sindidi,
Jawartu och
Wajjahtou.
I
sju år och sju
månader var Bamba i exil.
Under tiden blev kritiken mot
kolonialisterna allt starkare i
Senegal. Bamba fick också
tusentals nya anhängare
trots att han inte ens var kvar i
landet. Till slut bestämde
sig fransmännen för att
låta Bamba
återvända,
förmodligen i
förhoppning om att vinna
popularitet. Den 11 november 1902
återvände han i triumf
till Senegal. Men
fransmännen var
nervösa. Bara ett år
senare blev Bamba deporterad
på nytt, nu till
Mauretanien. Det
dröjde ända till 1912
innan han definitivt kunde
återvända till sin
hemregion Diourbel i Baol.
Sedan följde ytterligare
perioder av problematiska
relationer till fransmännen,
innan de började tycka att
Bambas fredliga inställning
kanske rentav var bra för
dem.
En
av Amadou Bambas trognaste och
kraftfullaste lärljungar,
Cheikh Ibrahima "Lamp"
Fall (bilden) fanns bland dem
som hela tiden väntade
på hans återkomst.
Med
hjälp av Cheikh Ibrah Fall
och hans trogna följeslagare
- Bayefallerna - kunde
Amadou Bamba 1925 börja
förverkliga sin dröm om
att bygga en egen stad och en
moské i öknen -
Touba. Två år
senare, den 19 juli 1927, dog
Bamba. Men Touba har bara
fortsatt att växa. Idag
är det den näst
största staden i Senegal och
ekonomiskt sett numera en stark
faktor att räkna med i
landets finanser. Och
moskén, ja den är en
av Västafrikas
största.
Ekonomiskt
och politiskt
inflytelserika
Numera
har Bambas efterföljare och
deras lärljungar inte bara
religiöst utan också
stort ekonomiskt och politiskt
inflytande i landet. De har
skapat flera stora banker som
arbetar enligt islamsk modell
utan ränta, och stora
företag. De andliga ledarna,
serignerna, har både
andlig och social makt, eftersom
de ofta äger både
fastigheter och jordbruksmark,
där deras lärljungar,
talibéerna,
arbetar. För de politiker
som styr landet är det
också viktigt att ha en bra
relation till mouriderna,
eftersom de andliga ledarna har
makt att påverka
valutgången genom sina
uttalanden. Den nuvarande
presidenten, Abdoulaye
Wade, försäkrar sig
alltid om att besöka Touba
och mouridernas nuvarande ledare,
eller Khalifa general, Serigne
Saliou Mbacké, som
också är en av Bambas
söner.
Bayefallerna
är de lite mer stökiga
och antiauktoritära
lärljungarna bland
mouriderna. Många av de som
kallar sig bayefaller både
röker och dricker,
håller inte alltid de fem
bönerna och har odlat sina
dreadlocks i åratal.
Därför är de inte
så väl sedda i det
offentliga samhället. Men de
äkta bayefallerna är
oftast ödmjuka, arbetsamma
och bundna av
fattigdomslöften och
trohetslöften till sina
serigner. Den som har besökt
Senegal har säkert sett dem,
i kläder av lappar och
remsor av tyg som sytts ihop till
mycket speciella outfits. De
gör ofta så kallad
madjal, vilket
innebär att de står
på gatorna, sjunger
religiösa sånger och
ber om pengar. Bayefallerna
brukar också agera
ordningsmän under maggal i
Touba.
Nästan
generade över all
uppmärksamhet
De
mer berömda serignerna
är - trots att de är
omgivna av ett auktoritärt
system, som kräver respekt
för de andliga ledarna och i
vissa fall total underkastelse
genom lydnadslöften -
för det mesta
ändå upphöjt
lugna och till och med ibland
mest generade över all
uppmärksamhet och alla
knäfallande tillbedjare. De
ägnar sig helst åt
andliga ting och utstrålar
ofta en enormt stark integritet
och själslig kraft. Men runt
omkring dem finns alltid trogna
medarbetare som
upprätthåller systemet
och skyddar sina lärare mot
allt för
närgångna
beundrare.
Mouriderna
är inte den enda sufistiskt
inspirerade rörelsen i
Senegal, även om de nog i
anhängare räknat
är störst. Också
Tijaniah, Quadiriya och
Layennerna räknar
åtskilliga lärljungar
och har liknande system med
lärare och
elever.
En
del elever reser bara ibland till
sin serigne, tillbringar
lång tid, bor, arbetar, ber
och studerar där. Sedan
återvänder de till
sina ordinarie liv, kanske i
storstan, eller i Europa,
där de tjänar pengar
och skickar en del hem till
familjen, en annan del till sin
serigne. Många serigner,
eller marabouter, är
också kunniga i
örtmedicin och botar sjuka,
medlar i konflikter och
hjälper till på andra
sätt i lokalsamhället.
De som tillhör en viss
serigne blir också ofta
nära vänner och
hjälper och stöttar
varandra i
vardagen.
De
mest omtyckta andliga ledarnas
bilder finns överallt i
Senegal. Inglasade, inplastade,
ingraverade, träkarvade,
ritade, sandmålade,
muralmålade och så
vidare. Man kan köpa dem
överallt och de kan
bäras runt halsen som
amuletter eller sättas
på väggen. De flesta
hem i Senegal är också
prydda av foton på
familjens egna serigner.
Årlig
pilgrimsfärd till
Touba
Varje
år
högtidlighålls minnet
av Bambas exil i något som
kallas Maggal u Touba och
bäst kan beskrivas som en
lokal pilgrimsresa för
miljoner deltagare. Tidpunkten
rör sig över året
eftersom den beräknas
utifrån islams kalender,
men den äger alltid rum i
Touba.
Men
det är just det här med
bilderna, maggalen och det
sufistiska systemet med nära
och fast knutna band mellan
lärare och elever som
också har gjort att
mouriderna anklagats för att
ägna sig åt
personkult. Idoliserandet av
enskilda personer som till
exempel Bamba är inte
förenligt med bokstavstrogen
islam, enligt andra muslimer.
Under
kulturdagen i Huddinge kan
publiken nu kanske få en
del svar på hur ledarna
för svenska muslimer ser
på saken. Och inte minst
kan besökarna få veta
mer om mouriderna och deras
svenska
utövare.
Länkar
till mer
info
Eva
Evers Rosander har skrivit flera
essäer och artiklar om Mame
Diarra. Klicka på
länken för att
läsa en av
dem:
http://www.jendajournal.com/issue4/rosander.pdf
Svenska
mouriders hemsida, med mer info
om kulturdagen i Huddinge,
kontaktpersoner Några
böcker vi rekommenderar,
där du bland annat kan
läsa mer om mouriderna och
andra sufistiskt inspirerade
rörelser i Västafrika,
mm:
http://www.mourid.se
Ytterligare
några länkar till
intressant information:
http://www.monde-diplomatique.fr/1995/11/BAVA/1976
http://www.international.ucla.edu/article.asp?parentid=4579
http://www.bcconline.org/wolof/Mouridism.htm
Intressanta
böcker:
Levande
Sufism
red.
David
Westerlund
(Nya
Doxa, 2001. ISBN
9157803838)
African
Islam and Islam in
Africa
-
Encounters between Sufis and
islamists
editors,
David Westerlund, Eva Evers
Rosander
(Hurst
& Company, London, 1997. ISBN
1850652813)
Majoritetens
Islam
-
om muslimer utanför
arabvärlden
red.
Ingvar Svanberg och David
Westerlund
(Arena,
1994. ISBN 9178430763)
|
