|
Döpte
duon efter tåglinjen Poorva
Express
Envishet
och uthållighet på
lång
resa
 foto:@
artisterna
-
Det är inte så
lätt att snabbt
förklara klassisk indisk
musik. Men man kan beskriva det
kortfattat som ett oerhört
strikt system av dels fasta
regler, dels en oerhört stor
frihet att improvisera,
säger Moa Danielson
och Stian Grimstad,
när vi fångar dem
precis innan nästa
halvårslånga resa
till
Indien.
Moa
har precis varit hos SAMI och
fått årets
musikerpris ur Tobis
stiftelse, lite i
förväg eftersom hon
inte är här och kan
spela på den annars
obligatoriska stipendiatkonserten
i höst. Men kanske blir det
en ersättningskonsert i
vår istället, när
hon och Stian har kommit tillbaka
till Sverige
igen.
-
Det är ju roligt att
få stipendier så
klart, inte bara på grund
av att man får beröm
och uppmärksamhet, utan
också eftersom det
behövs rent ekonomiskt. Man
blir ju inte rik på att
spela. Både jag och Stian
har fått flera stipendier i
år och det gör att vi
kan resa igen och lära oss
mer. Sen är det ju
förstås kul om det
blir en stipendiatkonsert
också i vår, vi
får väl se om det
går att hitta en
lösning på
det.
foto:@
artisterna
Flera
år i
Indien
Moa
Danielson reste första
gången till Indien 1999.
Egentligen inte för att
spela själv, utan
tillsammans med
musikervänner. Men väl
där blev hon otroligt sugen
på att testa att spela
tabla och så blev hon av
bara farten elev hos
tablaspelaren Sudip
Bhattacharya i Varanasi. Nu,
fyra resor senare, efter mer
än ett och ett halvt
års tablastudier på
plats i Indien och undervisning
av egna elever i tabla och piano
vid Oslo Academy of Fine Arts,
har Moa definitivt etablerat sig
som tablaspelerska. Hon har
också gått vidare
till en ny lärare,
Kishore Kumar Mishra, elev
till Pandit Sharda Sahaj
och det är honom hon nu
besöker nu under sin femte
resa.
Stian
Grimstad har sedan 1996 gjort sju
resor till Indien och bott
sammanlagt över två
och ett halvt år i landet.
Hans första lärare i
klassisk musik och sitar var
Sambonath Bhattacharya i
Varanasi. Efter flera år av
grundläggande studier hos
honom blev Stian år 2000
elev till den kände musikern
Khurshid Ali Khan i
Varanasi, skolad av Ustad
Vilayat Khan. I Oslo har
både Stian och Moa
också studerat klassisk
indisk musik för Sri Lal
Sahajpal.
 foto:@
artisterna
Började
i
Oslo
Poorva
Express grundades egentligen
först i Oslo 1998 där
Stian Grimstad och Andreas
Rødde, som också
spelar sitar bildade en duo.
Poorva Express växte ganska
snart till en större grupp,
med Espen Aure på
mohanveena, Moa Danielson och
Øyvind Johannesen
på tabla och Nicolas
Chung på sarod.
Repertoiren var traditionell
nordindisk klassisk musik,
huvudsakligen raga, men
också folkmelodier som
fått klassisk form -
där Stian använder ett
instrument som kallas sur bahar.
Alla medlemmarna i Poorva Express
reste regelbundet till Indien
för att studera klassisk
Indisk musik, medan de som
för tillfället var
hemma i Norge gjorde
framträdanden på alla
möjliga festivaler och
kulturarrangemang.
När
Stian och Moa flyttade till
Sverige för ett par år
sedan, tog de med sig namnet
Poorva Express. De övriga
medlemmarna i den första
versionen av Poorva är nu
aktiva i andra grupper och det
är inte ofta de har
gemensamma spelningar. Men
på gruppens gamla hemsida
kan man fortfarande se bilder,
lyssna på musik och
läsa om Indisk tradition,
som har tusenåriga
rötter.
Numera
framträder Moa och Stian
oftast tillsammans i sin duo. Men
båda spelar också med
bandet Lele Lele, som
lyckats blanda bulgarisk och
indisk tradition till en
spännande och fräsch
mix av rytmer och oväntade
ljudbilder. Stian är
förresten också
rocktrummis, i Cosmic Mojo
som har hemmabas i Oslo.
Planer
på
dansföreställning och
ragakurser
Inför
2006 har Moa och Stian planer
på samarbete med dansare
från sydindisk
tradition.
-
Tabla och sitar ingår
egentligen inte i sydindisk
musik, de har andra typer av
slagverk och
blåsinstrument, men numera
blandar indierna själva
friskt och det tänkte vi
göra också, säger
Moa.
Det
blir säkert också fler
kurser i att förstå
den nordindiska ragans djupa
hemligheter.
-
Det brukar ta en timme att
berätta det mest
grundläggande om hur ragan
är uppbyggd. Vi
berättar om rytmiska former,
tidscykler, tonspråket, det
indiska notsystemet, om hur man
"pratar" tabla och sjunger
på tonnamn, om den indiska
traderingstraditionen och
gurusystemet och en massa annat.
Sen tar det nästan lika
lång tid att spela ragan
med förklaringar. Och
då har vi ändå
bara berört en del av den
klassiska indiska traditionen,
säger Moa, innan vi skiljs
åt och hon och Stian
går hem för att packa
ihop det sista innan sin flera
månader långa
resa.
foto:@
artisterna
Symboliskt
namn
Poorva
Express är förresten
också namnet på
tåglinjen man måste
ta för att åka till
Varanasi. När man vet det
ger namnet omedelbart
associationer till den resa det
innebär både fysiskt
och mentalt för den som vill
lära sig spela instrument ur
en från början
främmande tradition. Resan
är själva symbolen
för viljan att bli en del av
det nya sammanhanget och på
så sätt är det
helt logiskt att också
döpa sin grupp efter ett
tåg.
Eftersom
Stian och Moa just har tagit
Poorva Express till Varanasi
igen, så dröjer det
alltså till i vår
innan ni kan se dem
framträda. Men lugn, bara
lugn. Kinti håller koll
på utvecklingen och kommer
att berätta för er vad
som är på gång
och när ni har nästa
chans att se duon
igen.
Några
länkar till mer
information:
Poorva
Express sida hos
Kinti
Poorva
Express egen gamla
hemsida
Art
India, obligatorisk för
vetgiriga
En
bra site om
Tabla
Chandra
Kanthas och David Courtneys
sida
En
artikel som nämner Khurshid
Ali Khan
|
